Vad är waldorfpedagogik?
Waldorfpedagogik är en pedagogisk tradition och utbildningspraktik med internationell spridning, som sedan början av 1900-talet utvecklats i dialog med frågor om bildning, barns utveckling och skolans samhällsuppdrag. Pedagogiken bygger på en helhetssyn på lärande där intellektuella, praktiska, sociala och estetiska dimensioner ses som ömsesidigt beroende.
Waldorfpedagogiken utgår från att utbildning handlar om mer än kunskapsöverföring och mätbara prestationer. Undervisning förstås som en mänsklig och kulturell verksamhet där elever utvecklar omdöme, ansvar och självständigt tänkande i samspel med andra och med världen.
För WLH är waldorfpedagogiken både ett praktiskt och ett akademiskt kunskapsområde. Utbildningarna syftar därför inte enbart till att ge metodisk och didaktisk kompetens för arbete i waldorfpedagogiska verksamheter, utan också till att utveckla studenternas förmåga att kritiskt analysera, reflektera över och vidareutveckla pedagogisk praktik i dialog med forskning, utbildningsvetenskap och samtida samhällsfrågor.
Bildning är ett centralt begrepp inom waldorfpedagogiken och handlar om människans möjlighet att utveckla kunskap, omdöme och handlingsförmåga i relation till sig själv, andra människor och samhället. Utbildning ses inte enbart som förberedelse för arbetsliv och vidare studier, utan också som en process där individen utvecklar förmåga till ansvarstagande, kritiskt tänkande och aktivt deltagande i kulturliv och demokrati.
Waldorfpedagogiken präglas av en strävan efter helhet och progression i undervisningen. Ämnen och teman relateras till varandra över tid och undervisningen organiseras så att eleverna får möjlighet att fördjupa sig och successivt utveckla ett mer självständigt förhållande till kunskap. Konstnärliga, praktiska och teoretiska arbetssätt integreras för att skapa sammanhang och variation i lärandet.
Waldorfskolorna i Sverige arbetar inom ramen för nationella läroplaner och styrdokument. Samtidigt finns den waldorfpedagogiska arbetsplanen En väg till frihet (2016), som beskriver ämnesprogression, undervisningsformer och pedagogiska intentioner från förskola till gymnasium.
För lärarutbildningarna vid WLH innebär detta att studenterna arbetar med frågor om bildning, kunskapssyn, pedagogiskt omdöme och relationen mellan undervisning, mänsklig utveckling och samhälle. Studenterna får också utveckla kunskap om undervisningsplanering, progression, bedömning och ledarskap i relation till både waldorfpedagogisk praktik och skolans bredare uppdrag.
Undervisningen i waldorfpedagogiska verksamheter bygger på en kombination av erfarenhetsbaserat lärande, reflektion och ämnesfördjupning. Läraren har en aktiv och gestaltande roll, där hur innehåll presenteras, struktureras och bearbetas ses som betydelsefullt för elevernas motivation, relation till kunskapen och möjlighet att utveckla egna uttrycksformer.
Rytm, kontinuitet och variation är viktiga delar av pedagogiken. Återkommande arbetsformer och gemensamma aktiviteter kan bidra till trygghet, koncentration och social sammanhållning. Klasslärarskapet – där samma lärare följer en elevgrupp under flera år – är ett exempel på en pedagogisk struktur som syftar till att skapa kontinuitet och långsiktig kännedom om elevernas lärande och utveckling.
Ett kännetecken är den så kallade morgonperioden, där undervisningen under längre sammanhängande pass fokuserar på ett specifikt ämne eller tema under flera veckor. Genom att integrera samtal, skrivande, berättande, praktiskt arbete och konstnärliga uttryck kan eleverna närma sig innehållet på olika sätt.
I WLH:s utbildningar kombineras teoretiska studier med verksamhetsförlagd utbildning och konstnärliga moment. Studenterna ges möjlighet att utveckla både analytisk förståelse, praktisk erfarenhet av undervisning och pedagogiskt arbete samt konstnärligt övande. För att möjliggöra det waldorfpedagogiska upplägget utbildas både klasslärare och ämneslärare.
Den första waldorfskolan grundades 1919 i Stuttgart i Tyskland av Rudolf Steiner tillsammans med fabrikören Emil Molt. Skolan skapades för barnen till arbetarna vid fabriken Waldorf-Astoria, vilket gav pedagogiken dess namn. Waldorfpedagogiken växte fram i relation till sin tids reformpedagogiska rörelser och inspirerades av samtida diskussioner om demokrati, bildning, kultur och människans utveckling.
Under de senaste hundra åren har waldorfpedagogiken utvecklats till en internationell pedagogisk rörelse med verksamheter i stora delar av världen. Pedagogiken praktiseras idag i olika kulturella och samhälleliga sammanhang och fortsätter att utvecklas genom forskning, lärarutbildning och pedagogisk praktik. I Sverige grundades de första waldorfskolorna under 1900-talets mitt. Idag finns omkring 40 waldorfskolor och 80 waldorfförskolor i landet. Dessa samverkar genom Riksföreningen Waldorfförskolornas Samråd (RWS) och Waldorfskolefederationen (WSF).
Även lärarutbildningen inom det waldorfpedagogiska fältet har genomgått en lång utveckling i Sverige. Dagens WLH har sina rötter i Rudolf Steinerförskoleseminariet och Kristofferseminariet, som grundades under slutet av 1970-talet och 2009 samlades i en gemensam organisation. Sedan 2012 står WLH under statlig tillsyn och sedan 2014 har utbildningarna offentlig finansiering. Idag utbildas förskollärare, klasslärare, ämneslärare och fritidslärare för arbete i waldorfpedagogiska verksamheter vid WLH.
Waldorfpedagogiken har historiskt vuxit fram i relation till antroposofin och Rudolf Steiners pedagogiska och filosofiska idéer. Antroposofin har haft betydelse för utvecklingen av pedagogikens människosyn, bildningsideal och syn på barns utveckling, lärande och utbildningens uppgift i samhället. Centrala frågor har handlat om hur undervisning kan stödja människans möjlighet att utveckla självständighet, ansvar, konstnärlighet och ett aktivt förhållande till världen.
Waldorfpedagogiken har under sin drygt hundraåriga historia utvecklats i mötet med pedagogisk praktik, samhällsförändringar och utbildningsvetenskaplig forskning. Idag rymmer fältet olika tolkningar och praktiker, och många av de arbetssätt som förknippas med waldorfpedagogik – såsom ämnesintegration, estetiska lärprocesser, berättande, hantverk och utvecklingsanpassad undervisning – diskuteras även i bredare pedagogiska och didaktiska sammanhang.
De antroposofiska idéerna utgör inte undervisningsinnehåll i waldorfskolan. Waldorfskolor och waldorfförskolor i Sverige är icke-konfessionella och följer nationella läroplaner och styrdokument. Undervisningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet samt präglas av skolans demokratiska värdegrund.
Inom WLH:s utbildningar behandlas antroposofins historiska och idéhistoriska betydelse i ett utbildningsvetenskapligt sammanhang. Studenterna ges möjlighet att kritiskt och självständigt reflektera över centrala begrepp och pedagogiska idéer i relation till forskning, skolans uppdrag och samtida pedagogiska perspektiv. Ambitionen är att utbilda lärare med både professionell yrkeskompetens och förmåga att reflektera över pedagogiska frågor i relation till forskning, samhällsutveckling och skolans demokratiska uppdrag. Genom nationell och internationell samverkan inom forskning och praktik vill WLH också bidra till att waldorfpedagogiken utvecklas genom vetenskap och beprövad erfarenhet.