Vi ser fram emot att återigen kunna träffa kollegor från alla våra waldorfskolor efter ett långt uppehåll och vill med denna blänkare påminna er om att skriva in datumen för lärarmötet 27-28 januari som kommer att äga rum på Kristofferskolan i Bromma.
Vi kommer att sända ut ett detaljerat program och information om anmälan vecka 45 så att alla har möjlighet att välja arbetsgrupper och anmäla sig före 15 december för reducerad deltagaravgift.
Inspiration och bildning – med läraren i fokus
Temat för årets waldorflärarmöte har vuxit fram ur den bildningsorientering som står centrum för waldorflärarutbildningarna sedan början. Att sätta fokus på läraren betyder framför allt att mötet kommer att handla om sådant som sätter igång bildningsprocesser i oss som undervisar. Vår förhoppning är att föreläsningar och arbetsgrupper ska inspirera till detta.
Remissyttrande: SOU 2020:67 Förskola för alla barn – för bättre språkutveckling i svenska
Här kan ni ta del av det remissyttrande 2020_67 WLH RWS WSF som Waldorflärarhögskolan, Riksföreningen Waldorfförskoloirnas Samråd och Waldorfskolefederationen har sänt in.
En viktig uppgift utöver att arbeta med utbildningarna är att bevaka och delta i utbildningspolitiska frågor. Många av de frågor som är viktiga berör alla idéburna förskolor och skolor, andra frågor är angelägna särskilt för waldorfpedagogiska verksamheter. En fråga som vi till exempel ser som väsentlig att lyfta fram i skoldebatten är den att skilja på idéburna och vinstutdelande skolverksamheter. Anledningen till det är att många förslag som kommer hänger ihop med behovet att kontrollera och styra de verksamheter som tar ut vinst. Flera av de förslagen slår hårt mot idéburna verksamheter som drivs under andra förutsättningar.
I juni i år presenterades betänkandet SOU 2020:28 En mer likvärdig skola – minskad skolsegregation och förbättrad resurstilldelning. Det är en fortsatt bearbetning av delar av det arbete som Skolkommissionen lade fram 2017. WLH och Waldorfskolefederationen har skrivit ett remissyttrande till betänkandet. Vi tar bland annat upp dilemmat likvärdighet – likformighet och problemet med att man inte skiljer på de idéburna respektive de vinstutdelande skolorna. I detta ingår frågor om skolval och resursfördelning. Vårt remissyttrande finns att läsa här.
Det kommer regelbundet nya betänkanden och förslag att ta ställning till; snart påbörjas arbetet med att skriva remissyttrande till det betänkande som diskuterar frågan om obligatorisk förskola för barn från fem års ålder.
Första hösten med Itslearning – WLH:s nya lärplattform
När jag började på Waldorflärarhögskolan skedde mycket av kontakten med studenter, uppgiftsinlämning och återkoppling via mail. Information lades upp på hemsidan men var inte helt lätt att hitta. Information som skulle ut tog olika vägar. Beslutet om att satsa på en lärplattform fattades och vi var alla med och tyckte till och provade olika varianter. Vi kom fram till att Itslearning var tydligast och bäst passade våra önskemål och behov.
Många skolor och högskolor arbetar med lärplattformar. Där har man möjlighet att samla information, resurser och material som rör utbildningen. Det blir en samlad kontaktyta mot studenterna istället för flera. I lärplattformen finns bl.a. meddelandefunktion och kalenderfunktion utöver den kursinformation som läggs in.
I början tänkte jag nog att det skulle bli en faslig massa jobb. Att allt det där som jag hade i mappar på datorn, i pärmar i hyllan och i högar på min arbetsplats plötsligt skulle samlas på ett ställe. Och jag skulle ordna in det i en form som någon annan bestämt.
Vi som arbetar på WLH började med att gå kurs under våren och sedan långsamt men säkert bekanta oss med strukturer och funktioner i den nya lärplattformen. När vi kom tillbaka från semestern skulle allt läggas upp och stoppas in. Scheman skulle läggas in och studie-handledningar skulle upp. Och allt möjligt annat. Efter att ha fått klart för mig hur det fungerade, någorlunda, och fått möjlighet att öva tillsammans med mina kollegor märkte jag till min glädje att det verkligen fungerade. Kurserna fick en struktur, jag fick ordning på allt material och alla uppgifter. Och dessutom underlättar den kontakten med studenterna. En tydlig och enkel lärplattform med många möjligheter. Jag upptäcker hela tiden nya. Känner mig stolt och lite mallig över att kunna länka något i ett anslag så att studenterna kan klicka sig direkt dit.
Vi tänkte nog också till en början att det skulle ta tid för studenterna. Tid att lära sig, vänja sig och liksom byta spår. Men studenterna har överraskat oss med att lära sig fortare än vi. Och vara positiva. Vi får glada tillrop under våra utbildningshelger och studenterna rör sig lätt mellan de olika ytorna i plattformen och använder dess funktioner. WLH har genom Itslearning gått in i en ny tid. För de flesta studenter innebär det ökad tillgänglighet men för några innebär det motsatsen. I de fall måste vi kompensera och hjälpa till så gott vi kan.
Jag har fortfarande kvar mina pärmar men högarna på skrivbordet har märkbart minskat.
NU2014 är en konferens för de som arbetar med högskolepedagogisk utbildning och utveckling. Konferensen anordnades i år av Umeå universitet, Luleå tekniska universitet, Mittuniversitetet och Sveriges Lantbruksuniversitet. En av sponsorerna är Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF).
Den övergripande rubriken för årets konferens var Lärande kulturer. Under denna rubrik samlades sex mer preciserade teman: Pedagogiskt ledarskap, Utbildning 2.014, Lärares kompetens, Den lärande organisationen, Akademiska kulturer samt Kvalitet och utvärdering.
Karl Larsson och jag reste till Umeå för att delta för WLH:s räkning. Här vill jag sammanfatta något av konferensens innehåll. Det presenterades ett stort antal studier – att ta del av allt är en omöjlighet. Vi valde att fokusera på presentationer under rubrikerna Akademiska kulturer och Kvalitet och utvärdering. Det var dessutom några större gemensamma föreläsningar. Jag fokuserar här på tre av de fyra av huvudtalarnas föreläsningar.
Johan Alvfors representerade Sveriges förenade studenter (SFS). Han talade bl a om betydelsen av pedagogisk kompetens hos de som undervisar på landets högskolor och universitet. SFS önskar att det ska bli obligatoriskt med en kurs i pedagogik för högskolelärarna. Han tog också upp vad det betyder att undervisning är tillgänglig utifrån ett diskrimineringsperspektiv. Hittills har det mest gällt den fysiska miljön, men nu vill man vidga detta till att omfatta undervisningen/innehållet. Det är t ex viktigt att vara tydlig med instruktioner och att kunna dela ut förhandsmaterial.
Johan Alvfors kom in på vad det betyder att utbildningen är studentcentrerad, att sätta studentens lärande i centrum. Med det följer frågor kring vem som har ansvar för studenten och hens lärande och kunskaper. Johan Alvfors citerade Agneta Stark som har sagt att studenten måste ses som medkonstruerande i akademin. Men vad som ska vara i centrum kan diskuteras. För den som vill läsa en text där Johan Alvfors tankar problematiseras rekommenderar jag konferensdeltagaren Eddy Nehls blogg.
SFS vill också att det ska utarbetas kriterier för pedagogisk skicklighet, krav på pedagogisk portfölj och belöningssystem för pedagogisk skicklighet.
Högskolor och universitet ska ju beakta undervisningsskicklighet vid tillsättning av tjänster, men jag menar att det finns en risk med att tron på kriterier och mätbarhet gör att man missar målet. Frågan om mätbarhet och styrning var något som två av de andra huvudtalarna hade som bärande teman i sina föredrag.
Christina Segerholm (rektor vid Mittuniversitetet) talade under rubriken ”Hur lydiga ska vi vara? En analys av de senaste decenniernas nationella (kvalitets)utvärderingar av högre utbildning i Sverige”. Sven-Eric Liedmans (prof emeritus i idéhistoria) avslutande föreläsning ”Kunskapen som mätsticka och som sätt att leva och arbeta” anknöt väl till Segerholms föreläsning.
Christina Segerholm riktade en svidande kritik mot den ökade styrningen av universitet och högskolor. En styrning som döljer sig bakom begreppet kvalitetsarbete. Hon ifrågasatte vilka värderingar som ligger bakom kvalitetsarbetet och tog upp bland annat ekonomi, resursfördelning, New public management (NPM). Det finns en tendens att se högre utbildning som en vara som studenten köper och med det riskeras själva tanken med bildning och utbildning.
Christina Segerholm menar att man kan se en tydlig utveckling från ett mer kollegialt styre till linjestyrning. Några av de jämförelser hon gjorde var:
Kollegial samverkan contra styrning/direktiv från administration
Auktoritet/kunskap contra formell auktoritet
Kollektivt ansvar contra ökat individuellt ansvar
Sakargument contra politisk vilja
Peer-review contra expertpanel
Christina Segerholms föreläsning finns att lyssna på här.
Det finns naturligtvis många nyanser i detta, men tendensen är tydlig.
Jag menar att man kan se många likheter med utveckling som varit inom skolväsendet. Jag tycker också att jag kan se att högskola/universitet i viss mån bidragit till den utvecklingen inom skolan genom att delta i den allmänna klagosången kring svensk skola. Det har i sin tur bidragit till en ökad styrning av förskollärar/lärarutbildningar. Här finns utrymme till en viss självrannsakan, men också möjlighet till förändrat förhållningssätt och handlande.
Ett problem är att det enligt min uppfattning inte primärt handlar om skola eller högskola. Det handlar om en kunskaps- och samhällssyn som slår mot både skola och högskola och där båda dessa stora utbildningsbärare skulle kunna ta sig an dessa frågor gemensamt i mycket större utsträckning än vad som hittills varit fallet.
Sven-Eric Liedmans föreläsning ”Kunskapen som mätsticka och som sätt att leva och arbeta” stärker mig i min uppfattning. Han klargjorde från början att det han talade om inte handlade primärt om högskola utan om synen på kunskap, bildning och utbildning. Hur skiljer man på bildning och utbildning och hur bereder man plats för båda inom ramen för våra utbildningsinstitutioner? Mot slutet av sin föreläsning tog han upp det han ser som skolans uppgifter: att förbereda elever för en god framtida yrkesverksamhet, att utbilda goda och medvetna samhällsmedborgare samt att möjliggöra ett rikare liv. Han menade att idag har man fokus på den nog så viktiga första uppgiften, medan man har tappat bort de andra minst lika väsentliga.
Sven-Eric Liedman tog upp det han menar är Nordens enda bestående bidrag till utbildningens historia; folkbildningstanken. Den bygger på en syn där bildning alltid är öppen för ny kunskap. Där kunskapen är oändlig och genomsyrar människans tänkande, arbete och hela liv. Han avslutade sin föreläsning med orden: Kunskapens vägar är omvägar. Hans föreläsning går att ta del av här.
Sven-Eric Liedman
Förutom dessa föreläsningar var det flera presentationer som gav oss uppslag och inspiration till saker som vi måste utveckla och arbeta med på WLH. Vi blev också stärkta i att vi faktiskt arbetar med frågor som även andra högskolor och universitet kämpar med. WLH har en i jämförelse med andra förskollärar/lärarutbildningar unik koppling till och erfarenhet av praxis. Den är omätbart värdefull när vi nu arbetar med att utveckla en utbildningsinstitution i ett akademiskt sammanhang.
För oss med identitet i pedagogiken – antingen det är waldorfpedagoger eller andra pedagoger – är det påtagligt hur ämnesexperter/forskare trevar sig fram efter god pedagogik. Här är nog pedagoger villiga att hjälpa till om de får och det tas emot.
Jag slogs också av att när folk hörde var vi kom ifrån så var den generella reaktionen positiv och nyfiken. Det kommer att finnas anledning att ha kontakt med flera av dessa personer igen under åren framöver. NU2016 kommer att anordnas av lärosätena i södra Sverige. Då hoppas jag att någon utav WLH:s medarbetare inte bara kommer att lyssna utan också kommer att hålla en presentation som andra kan ta del av!
