Göran Nilo född 7/7 1943, har efter en tids sjukdom gått bort 29/9 2026. Han blev 83 år gammal. Här vill jag ge några glimtar av det han har gjort och betytt.
Göran gick som ung en psykologutbildning och blev klar med den 1970. Efter utbildningen kom han i kontakt med Solbergahemmet i Järna, det som då kallades för en läkepedagogisk verksamhet. Han kom att arbeta där i tretton år, varav sju som föreståndare. Det var här han lärde känna läkepedagogiken och antroposofin. Inte minst viktig i det här sammanhanget var Gustav Ritter, som kom att bli hans mentor i tio år.
Efter åren på Solbergahemmet började Göran arbeta på Kristofferskolan i Bromma. Där var han verksam i tjugo år. Han var anställd som läkepedagog och stödlärare, men kom också att i hög grad fungera som skolpsykolog. När elevvårdsteamet utvecklades deltog han i det arbetet. Han arbetade direkt med elever, men handledde och stöttade även både lärare och föräldrar. Att arbeta på Kristofferskolan blev också en skola in i waldorfpedagogiken. Att ha både den läkepedagogiska och waldorfpedagogiska kunskapen och erfarenheten på det sätt som han samlade genom åren kom att ha stor betydelse och blev ett viktigt bidrag in i skolan.
Efter tjugo år på Kristofferskolan gick Göran vidare till att ta över ansvaret för Mora Park i Järna. Mora park var vid den tiden en anpassad grundskola för yngre barn och elever med stora funktionsnedsättningar. Hans stora respekt för varje enskilt barn kom att prägla verksamheten. Han arbetade där under sex år innan han vid 65 års ålder gick i pension.
Parallellt med sina uppgifter på Kristofferskolan och Solbergahemmet utvecklade han tillsammans med Erik van Mansfeldt Järna Terapeuticum – en verksamhet som erbjöd enskild handledning. Göran arbetade också som lärare på Kristofferseminariet, det som idag är WLH, i nästan tjugo år.
Jag hade förmånen att ha Göran först som lärare på Kristofferseminariet i fyra år och sedan i ännu fler år som kollega på Kristofferskolan. Göran undervisade framför allt i antroposofi på Kristofferseminariet. Han var kunnig och påläst. Jag uppskattade att han alltid kändes öppen – man upplevde aldrig som student att man skulle tro på något – det var ett öppet samtalsklimat där man kände sig fri att bilda sig sina egna uppfattningar.
Efter en tid som klasslärare på Kristofferskolan kom jag även att arbeta i skolans elevvårdsgrupp. Som klasslärare var jag ofta hjälpt av Görans råd och handledning. Som kollega i elevvårdsgruppen upplevde jag gång på gång vilken respekt och omtanke han hade om de enskilda eleverna. Han hade en sällsam empatisk förmåga. Han lade stor vikt vid att lyssna på de elever han samtalade med. Förmågan att lyssna tog han också med i samtal med vårdnadshavare, samtidigt som han alltid värnade elevens bästa. Jag lärde mig mycket av honom och det vet jag att också många andra har gjort.
På Kristofferskolan bidrog han med sin klokskap på kollegiemötena. En annan sida: Jag minns också när vi vid ett waldorflärarmöte på Kristofferskolan skulle gestalta olika tidsepoker – vi var då i samma arbetsgrupp – och då kom Görans klassiska gitarrkunskaper väl till pass.
Göran har också genom sitt mångåriga arbete i Pedagogiska sektionen i Antroposofiska sällskapet varit med och organiserat ett stort antal svenska waldorflärarmöten och genom det bidragit till att skapa en mötesplats för waldorflärare från hela landet.
Vi är många som med tacksamhet har fått ta del av allt vad Göran har gjort och betytt. Våra tankar går till Göran, men också till hans hustru Regula, hans barn och barnbarn.
Caroline Bratt